Happiness

Tiden rullar och tiden går och jag har tyckt att tiden stått stilla, många saker har hänt och många saker har jag gjort, vissa bättre än andra, några dagar har jag haft tankar om att lämna Asien för att åka mot kallare brädgrader och hemåt men oftast har andra tankar kommit upp "varför skall jag lämna detta? jag som har kämpat för att komma hit och för att utforska delar av världen."
Sitter man själv på en strand, restaurang eller på rummet så har man mycket tid till att fundera, vid många av dessa tillfällen har jag nästan tänkt att "är det så här det är i ett fängelse?" ensam, mycket tid till att fundera och för det mesta verkligen ur tråkigt.
Det kanske låter som om jag är ensam och har det trist all the time, men då förstår ni fel, det är så klart inte alltid lika lätt att träffa folk, speciellt folk som verkligen vill föra en konversation, eller en person som vill dela sina upplevelser.
Vietnam som jag tillbringade en vecka i var ett av de länder som var svår att få tag i sådana personer, kanske var det jag som var tråkig, vem vet.
Men så fort jag lämnade Nha trang och drog vidare mot Bangkok så blev resan en helt annan upplevelse, bussen som jag tog till flygplatsen skulle ta mig 10-11h men tog mig 13h och jag missade mitt plan med 10 minuter....
Glad var ordet som fanns lååååångt bort och ordet arg satt på tungspetsen, så en sleeping bus ska jag aldrig i hela mitt liv ta igen, PUNKT!.  förutom att jag träffade en super trevlig engelskman med en grov dialekt och ordet fucking fanns i varje mening, (för dem som inte vet vad en sleeping bus är. Man ligger i små "sängar", trånga och inte gjorda för personer som är längre än 150cm) med andra ord en upplevelse att ta in till stan men med en resa på 13h förjävligt.
Framme på flygplatsen Saigon träffade jag två hjältar från Sverige, två äldre herrar som var ute på affärsresa och jag spenderade många timmar och ett par stycken öl med dessa herrar, varför de var hjältar var för att dessa två personerna gav mig en present gjort av snus. Svaret från ena killen när ja tackade och tog emot var -man måste ju hjälpa en snusare i nöd!
Tack gode gud.

En natt spenderades på Saigons flygplats och sedan gick flyget vidare mot Thailand där jag skulle spendera två nätter innan det jag väntat på sedan jag åkt skulle anlända i detta vackra land.
många vet men lika många vet inte. Vad jag vet är att jag är i en konstig chock men med en sådan glädje som är svår att hitta, nu lever jag på fjärilsvingarna som tar mig runt om och hjärtat som pumpar hårdare än normalt. Glad är ordet som måste skrivas i detta inlägg, och en fackla har tänds!


Ps. bilder kommer upp så småningom, pga för många bilder på bloggen redan måste jag nu betala för mer utrymme....