torsdag 1. november 2012

Ariel´s point

Just nu går inte super bra för mig, vaknade för en timma sedan och förstod absolut ingenting. Ögonen var så trötta att jag knappt fick upp dem, vilket kanske var bra för när jag väl började se något, låg det kläder över hela rummet och jag hade inte ett plagg på mig. Vad hände igår egentligen?

En sak vet jag och det är att vi var ut till Ariel´s point för att hoppa från klipporna, äta buffé och dricka öl. Vi åkte ut med en större träbåt med ca 30 andra personer, turen tog ca 45 minuter och under den tiden hann jag slänga i tre öl och kameran i det djupa, ölen åt mig och kameran till havet. En lycko rush att se kameran studsa ner från toppvåningen av båten och en andra lycko rush när personen bredvid slänger ur sig -ohhh you gonna drop the camera! ops it´s gone!. Att jag ska vara så duktig på att inte stänga kameraväskan riktigt.. hoppas bara att försäkringen täcker sådan klantighet.

Väl framme vid Areil´s point så blev allt mycket bättre då högsta avsatsen man kunde hoppa från var 15 meter (varför inte vända på steken och få det gjort på en gång, så slipper jag använda mer pengar på en ny kamera.. Ne så kan jag ju inte tänka, det är ju bara pengar det handlar om.) men först blev 5:an av bockad sedan 8:an och sist men inte minst 15 meter rätt ner i plurret, härlig känsla!.
Vi fick en riktigt god buffé med på köpet och hur många öl man ville, och där började huvudvärken få sin dos för att klara av att göra sitt jobb dagen efter...

En härlig dag med massa sol och en hel del sprit, på hemvägen startades ett spel mitt uppe på däck, snurra flaskan" en liter old captain gick runt laget och när den var slut kom nästa flaska upp, vi tömde nästan två liter och där började minnesluckorna falla på plats, klockan var 18:00 när vi kom hem och jag har inte ett minne av att jag glömde kameraväskan någonstans och självklart ska min nyckel till rummet ligga där i. Så ingen kamera och ingen nyckel hem, tur Sandra var lite bättre form än mig så hon kunde fixa någon som kunde öppna mitt rum TACK!. Så ingen middag och ingen kvälls kaffe för mig utan rätt ner i sängen och 15 timmar senare började verkligheten igen.

Som ni vet så har jag inga bilder att lägga upp från den dagen, inte just nu i alla fall.
Jag ska lägga upp en länk från deras hemsida och så ska jag få lite bilder från Simon och Sandra.

So keep it up

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar