Ensjuhelvetesresa

Langkawi, vad ska man säga? tillbringade 10 dagar på ön, till en början kul att se något "nytt" men blev alldeles för uttråkad av att se samma gamla ruckel till stuga när jag öppnade ögonen på morgonkvisten, färgen på väggarna var lika äckliga som insidan av en toalett och golvet hade samma färg som det man spolar ner, ja ni förstår. Men som sagt 10 dagar gick och vi hade ett par riktigt roliga dagar, men resan måste fortsätta, så vi satt och funderade hej vilt över en kopp kaffe och kom fram till att vi skulle röra oss mot andra sidan av Malaysia, Perhentian islands.

Varför flyga när man kan åka taxi, färja, buss, taxi, färja? Svaret är priset..
Men så blev det och iväg i taxin kom vi, för att åka färja en timme, Ibland förstår jag inte hur dem tänker när de bygger vissa saker, men borde man inte få plats med benen där man ska sitta? alla på denna jord är inte lika små som er! trångt var det i alla fall. Framme på fast landet hoppade vi på bussen, där helt plötsligt sätena var gjord för en två hundra kilos sumobrottare, tur, för där skulle vi sitta i 9 timmar, genom landet, över berg och igenom byar, tror knappast att detta land vet vad en ångvält är, eller så blandar dom asfalten med stor sten, och raka vägar finns inte ens att tänka på, känns som att åka  ut och in i en rondell. Väl framme vid nästa stop efter rondell och berg och dalbane vägarna så är var vi super trötta och slitna och måste vänta ca: 1,5 timme vid ett sälj kontor, där vi köpte biljetterna till den andra båten, som skulle ta oss ut till öarna som tog c: 1 timme. Framme var vi men nöjda var ett annat ord som inte riktigt skulle falla in rätt där och då, fin ö men lite turister och en ständigt regnande, knappt några restauranger som hade öppet och rummen vi titta på var nästan värre än det jag bott i tidigare. Ne allt kändes bara segt, så vi vände och tog nästa båt tillbaka till fastlandet och taxi till närmsta flygplats, och hoppades på att hitta ett billig flyg till antingen KL eller Singapore.
KL blev det så nu är vi här igen, men denna gång är det ett pitstop för att hitta oss en plan till nästa ställe vi ska ta sikte mot.

Jag åkte föresten parasailing dagen då vi skulle åka ifrån Langkawi bara för att dra ut på tiden, rätt kul men tror fallskärms hoppning är tio gånger bättre.