Ja jag kom iväg på tur, som jag skulle göra och hadde planerat.
Jon Espen Kvisler var den frivillige volentären som vågade hoppa på min annorlunda men ack så roliga idé om att telta under den kallaste och råaste helgen mitt i den norska vintern.
Efter en del tankar och funderingar kom vi fram till följande: Vi tar tåget till Varingskollen för att hoppa på liften som går upp till det extremt höga bergets topp som ligger på 546 höjdmeter och därifrån välja bland nordmarkars alla 2.500km preppade spår som leder en genom vinterlandskapet.
Efter många fall och skratt tog vi oss ner från Varingskollens baksida och började ta nos efter vårt mål Kikut som skulle vara våran övernattnings punkt.
1 mil senare..
Framme vid en stuga som jag nu missat namnet på, vilket fall så har dem extremt goda våfflor och en väldigt bra kund vänlighet. Vi tog en kopp kaffe och delade på den goda våfflan för att få i oss lite energi så vi kunde försätta mot vårat mål som nu var 1 mil bortom.
1 mil till och kikutstua var i sikte båda var gira på att stampa in genom dörren och äta en våffla till men vad skulle vi då med all matt vi tagit med oss till...
vi bestämde oss för att leta ett bra ställe för att plassera telt och utrustning på.
2.5km senare hitta vi stället, perfekt! var ordet.
Allt kom till rätta och där satt vi framför elden med en kvarting whisky och munspelet.
Vi åt, drack och letade ved till brasan så vi skulle slippa göra sånt dagen därpå.
Tystnaden var ljuvlig och jag njöt, äntligen var ordet som flög runt i mitt huvud, äntligen ut till vildmarken! frihet och tystnad är nått man verkligen behöver då man bor i en huvudstad.
2 mil senare dagen därpå så var vi framme i sognsvann och allt blev som vanligt igen...
I have to do it again.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar