Sport

Att röra på sig är sjukt viktigt, har jag efter många många år nu äntligen förstårt.
Fast ja, jag har alltid tränat i någon slags form. Fotboll, bedminton, längdskidor, slalom, gym och den vanliga springturen i skogen. Men jag har aldrig tyckt om det så mycket som nu, tror det kan bero på att jag börjar komma i den form jag vill och alltid har önskat mig.
Saker och ting blir så mycket lättare när man har tränat.

Nu har det kanske börjat gått överstyr, mår sjukt dåligt om jag inte får röra på mig en dag, att energin som finns i min kropp inte får anvädas gör att jag blir deprimerad och nästan börjar klättra på väggarna..
Därför gör jag inte så mycket än att träna när jag väl får chansen.

I spåret idag var en ren smärta.
Jag vaknade imorse och tittade ut och såg den perfekta dagen för att åka milen på längd, strålande sol och -5.
Åt frukost allt var frid och fröjd humöret var på topp och jag tog på mig kläderna för att hoppa på t-banan upp till Sognvann som ligger en bit ifrån Oslo. Kommer fram och ser att det inte kommer bli någon träning.. Folkmassan som kom från t-banan gjorde mig tveksam till att änns att kliva på skidorna, men jag gjorde ett försök. Det var så sjukt mycket folk i spåret så man nästan krockade med varandra.
Inte för att jag är den bästa på att åka skidor men skärpning norrmän, ni handlar skidutrustning för flera flera tusen men kan fan inte åka på skiten? av kanske hundra personer som jag körde om så var det inte en enda som körde om mig, har ni bara Northug som kan åka i detta land? jag börjar ju undra.
Spåren var dessutom helt värdelösa, det enda som gjorde min dag var vädret och att jag kände hur viktigt det var att få ut energin i kroppen.

Revior